Franz är verkligen hur skön som helst. Skojar och skrattar direkt man kommer innanför dörren, och så fort det blir en minut över, hör man "Come on!". Då står han redo vid flipperspelet han har på sitt kontor. Han beskriver sig själv som väldigt lat, men det är troligen bara någon slags missriktad blygsamhet. Man gör inte sådana viner om man är lat. Det kräver sitt arbete. Ett arbete som han utför i två länder dessutom. Ena vingården ligger i Horitschon i Burgenland i Österrike, den andra i Sopron i Ungern. Han odlar en uppsjö av druvor, men Blaufränkisch/Kekfrankos är definitivt huvudrollsinnehavaren. Franz far blev ombedd att hjälpa till på den ungerska sidan när muren föll, och vineriet i Sopron/Balf är ett resultat av detta. Franz fick ta över det när han var mogen, men det har inte varit lätt genom åren. Många schismer har utspelat sig under årens lopp mellan senior och junior. Nu har Franz tagit över vineriet på den österrikiska sidan och föräldrarna förvaltar det ungerska, efter Franz pipa. Oftast. Franz säger att hans pappa går igenom i några av de vinerna fortfarande, trots att stafettpinnen är överlämnad. Gamla ränder är svåra att få ur... Arbetet sker helt biodynamiskt, och med så lite påverkan som möjligt. Både i vingård och vineri. Användningen av koppar understiger 1kg/hektar och svavelanvändningen är minimal. Terroir när den är som bäst!